Jag ville verkligen prova att göra något med allt det gula på tomten. När det finns mer än nog för både insekter och människor, kan mitt sparsamma sinne helt enkelt inte tro att det bara kan gå till spillo. Recept på sirap, sallad och marmelad dyker upp. Pappa berättar lyriskt om när mamma bjöd på stuvade maskrosknoppar. Mamma tror att det kanske var stuvningen som var det bästa. Till slut blev det ett recept på marmelad med lika delar vatten, syltsocker och maskrosor. Lime och citronsaft och skal ger det en extra syra. Väldigt enkelt och riktigt gott, men smakar det maskrosor? Jag vet liksom inte hur det SKA smaka, men färgen blev vacker! Marmelad blir det igen, men det kan nog dröja innan jag bjuder på smörstekta maskrosknoppar, eller stuvade.
