Våra höns har förändrat vardagen, framför allt på internet. Annonser för reflexvästar, värmeplattor – allt för höns – dyker upp överallt. Många guider till ett mer självförsörjande liv utgår från att höns är enkla, trevliga och tacksamma att ha. Kunde inte hålla med mer. Hos oss fanns ett litet uterum som nu blivit ett hönshus. Med pappas hjälp och praktiska hand fick våra höns och Erik ärva fina värpreden och en gunga. Sen kom den stora kunskapskurvan för oss. Hur ofta värper de? Första dagens magont var ju en höna som värpte. Varför måste de bajsa så himla mycket? Jaha, de kissar inte men fermenterar maten i något som liknar var blindtarm. Inte har de tänder, men våra höns gillar att picka äpplen och INTE rödbetor. Hur kan man hindra vattnet från att frysa? En värmeplatta får nog räknas som den bästa investeringen på länge. Kunskap och erfarenhet är något annat än den information vi hittar via google och djur kommer ju inte med en manual. Hönsen och Erik kurar på sin gunga och myser varje kväll. Hermelin-fällan i hörnet är laddad men orörd (tack och lov!). Ja just det – äggen som värptes under första veckan var nog redan på “g” när vi hämtade hem hönsen säger pappa. Jag (mitt ego) trodde att de trivdes så bra att de värpte just för oss.