Två saker jag fått förklarade för mig om jord och odling den senaste tiden:
- runt 1%(!) av den näring som växter behover kommer ur jorden, och resten ur luft, fotosyntes, etc
- det bästa (och enda) sättet att lära känna sin jord är att odla den, observera och låta det ta sin tid (oj!)
Förutom PH prover och dylikt handlar det alltså om observation, justeringar och tid.
Landet vi odlar på har varit vall i många år, för höskörd, och utan besprutning sedan 70-talet. En hel del överraskningar i form av rotogräs har jag blivit ”varnad” om. Under våren har marken plojts, harvats och infor sådd blivit fräst och vältad. Mer än vad vi skulle göra i etablerad jord. Den är full av liv (maskar), man inte riktigt så lucker som annan trädgårdsjord man i vanliga fall arbetar med.
Vi har delat upp i 4-årig odlingsföljd så bönor kan ge näring, och vi gödslar mer för växter som är mer energikrävande, som squash. Nu blir det tålamod och tid som visar vad som växer bäst ”år ett”.
